Kvällens gråskala.
Det är just där vid någon form av separation i mitt liv som borderlinemonstret gärna kliver fram och tar sig friheter. Hjärnan blir sirap, allt blir som sirap och jag blir oändligt trött av att bara tänka.
Jag vet att jag borde passa mig för att fastna, men just nu är det bara så skönt att vara deppig, vila i den där tunga håglösheten inne i huvudet en stund. Fan vet när, och om, helvetet brakar loss istället.
Rimlig kvällssyssla: Fundera ut vad en ska göra med snygga fetishbilder, och äta resten av det som utgjort större delen av dagens kostcirkel (= Marabou Apelsinkrokant).