Ta en bild då, den varar längre!

Det finns många beteenden hos människor jag förundras och irriteras över.
En av dem är när vanligt folk råglor/stirrar och kanske till och med pekar på en främmande person som utmärker sig på något vis. What's up med det? Det här är något jag reflekterade över idag när jag tog en kort runda på stan. Orkade inte vänta på att kortison och antihistamin skulle verka och det är både för varmt och obekvämt att behöva täcka utslagen med kläder, så jag cyklade ner i bara ben och upprullade ärmar. Blickarna jag fick av folk på stan var blandade, de flesta tittar på fläckarna på mina ben och vänder bort blicken, men vissa människor nästan stannar upp och stirrar totalt ogenerat. Som om jag vore on public display för nån konstig åkomma. Vissa glor så intensivt att de glömmer att de står i vägen för andra i sitt transliknande glotillstånd, eller märker inte att de blir upptäckta av objektet för stirr.
Liksom. "Ja men hej, jag ser att du tittar på mina fläckar? Titta du så mycket du vill! Jag har de för att mitt immunförsvar är dåligt och för att det är något det inte tål, de är ganska rejält besvärande och stundtals smärtsamma och begränsar min vardag. Men för all del, titta du!" 
Där är barn oftast bättre. De frågar i alla fall. "Varför haru fläckar på bena?" "För att jag är sjuk" "Jaha... stackars dig! Hejdå!" "Hejdå."
Nu har ju inte jag något permanent besvärande handikapp, men jag kan såå förstå de som har det. Eller något rent kosmetologiskt "fel". Man känner sig som ett freak, som allmän egendom och dessutom mindre värd. Vad är det med allmänt, normalt psykiskt välfuntade människor som gör att de anser sig själva ha rätten att få en annan människa att känna så?
 

Kommentera här: