Mykorrhiza

 

Vilken skitdag det här blev alltså. Total jävla rövjärpe från första början! Vaknade efter en svettig och mardrömmig natt och hasade mig äntligen iväg till jobbet en halvtimme försenad. På jobbet var det full aktivitet och jag kände att min kemiskt kaoshärjade hjärna skulle få en tuff start på dagen.

Det fick den.

Min idella sommarjobbare hade hört en konversation mellan tre av mina äldre medarbetare/styrelsemedlemmar där det skvallrades friskt om mig och Joakim, hur jag säkert fejkat sjukdom i förra veckan för att vara med honom istället för att arbeta etc. Att jag varit och hjälpt till på "hans" gård så mycket den senaste tiden för att vi ska kunna spendera tid ihop och att jag struntat i "min" gård. Det hela gör mig så fly förbannad att jag knappt vet vart jag ska börja. Att de för det första har mage att stå och spekulera kring mitt mående som de inte vet ett skvatt om, skvallra om mitt privatliv som om det vore allmän egendom och dessutom ifrågasätta min arbetsmoral. Precis som att jag och J vore två 15-åringar som skolkar mattelektionerna och måste "talas till rätta". Både jag och J tar vårt arbete på stort allvar och jag tycker att vi hanterat vår relation väldigt proffesionellt, när vi jobbar är vi i första hand kollegor, i andra hand kärlekspartners. De flesta på min arbetsplats vet inte om min polyamorösa och relationsöppna livsstil då jag inte tycker att det angår dem. 

Varför är ens val av livs- och kärlekspartners så förbannat viktigt för alla andra att få ha en åsikt om?

 

Anyway, dagen fortsatte i en salig mix av föräldrar som ansåg sig ha rätten att berätta för mig hur jag ska sköta mitt jobb som fritidsledare (vilket inte alls är min primära arbetssyssla utan något jag själv valt att engagera mig i både i och utom tjänst), nervspasmer, sprängande huvuvärk, gnällig sommararbetare, felplacerad sommararbetare, gräl med dryg kommunmedarbetare, oändligt många och tunga arbetsuppgifter, småtjejer som drar i mig i tid och otid (I love them to death, men ibland suger de musten ur mig), yrsel, pratstund med en av de äldre tjejerna som behövde råd om pojkar och p-piller, smutsigt och rörigt stall som är mitt i sommarröjningen, hålla reda på alla semesterdjur som strömmar in, ångest och långa telefonköer till min läkare som jag försökte ringa mellan varven av kaos.

Klockan fyra hade jag varken ätit eller suttit på sex timmar och efter att få skjuts hem med pappa ramlade jag in  genom dörren här hemma, åt vad jag orkade pilla ihop, stoppade i mig ångestdämpande och lät utmattningtårarna rinna fritt en bra stund.

 

Imorgon får inte bli som idag. Mer nertryckt i kängorna blir jag inte nu.