0 Läs mer >>
Idag firar vi Internationella kvinnodagen. Fast vadå "firar" egentligen, kan en fråga sig.
 
Nej, kvinnodagen är inte en dag för att uppmärksamma kvinnorna i ditt liv. Det är inte en dag som Alla hjärtans dag med presenter och blommor och godis (eller, det är klart att en vill ha godis, men ni förstår min poäng). Inte är det heller detsamma som Mors dag och nej, det "borde inte finnas Internationella mansdagen då också!"

Kvinnodagen är en dag för jämlikhet, en dag då de som identifierar sig med att vara Kvinna/Hon/Hen/Tjej/Tös/Genderfluid/Trans etc. faktiskt ställer sig upp och ryter lite extra. Belyser det faktum att vi passerat år 2000 för över ett decenium sedan och att vi fortfarande inte är lika mycket värda som de individer som identifierar sig som Man/Pojke/Grabb. 
 
Det handlar inte om att pressa ner männen i vår kamp om jämlikhet, det handlar om att vi ska upp till deras nivå. Om att inte behöva vara en andra klassens medborgare på grund av könstillhörighet, utan att alla Människor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
 
Men vadå, Sverige är ju jämställt det kan bli?
NEJ.
 
I ett jämställt land bantar inte 8-åriga flickor.
I ett jämställt land kallar vi inte våldtäktsoffer för lögnare.
I ett jämställt land får alla lika mycket i lön, oavsett könstillhörighet.
I ett jämställt land har alla möjlighet att välja vilket yrke, utbildning och hobby de vill.
I ett jämställt land kan en själv få välja, VEM de har sex med, VARFÖR de har sex, NÄR de har sex och HUR de har sex.
I ett jämställt land har vi alla samma rätt att komma till tals i både stora och små frågor.
I ett jämställt land får flickor samma uppmärksamhet som pojkar i dagis, skolan och på fritiden.
I ett jämställt land får alla samma bemötande inom vården, snopp eller snippa.
I ett jämställt land finns inte "slutshaming", "trampstamp" och poängsystem för kvinnors utseende.
I ett jämställt land kan inte män bruka våld mot kvinnor.
I ett jämställt land ska du få klä dig och se ut hur du vill utan att behöva utstå kritik och glåpord.
I ett jämställt land ska inte kvinnor vara rädda för att gå ut på gatorna ensamma sent om kvällen.
 
I ett jämställt land är allas existens på precis samma villkor oavsett könstillhörighet. Varken bättre eller sämre.
 
Så, kvinna eller man eller ingetdera, ut på gator och torg och visa ditt stöd idag. Och kom ihåg att det inte bara är idag vi ska kämpa, utan året alla dagar tills vi nått vårt mål. Än har vi en lång lång väg framför oss.
Puzz.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Grattis" på Kvinnoda...

0 Läs mer >>
"Ska du inte gå till jobbet idag?" Frågar Förnuftet.
Näe. Orkar ente. Upptagen
"Upptagen? Med vadå?"
Med att vara ifred. Jag vill helst av allt vara ifred.
"Men det där måste du ta tag i, hörru. Du har inte tid att vara ifred" Förnuftet låter irriterad.
"Du har inte tid att vara ledsen."
Jag är inte ledsen, jag vill bara stå still ett tag. Stå still och låta världen runtomkring göra detsamma.
Förnuftet suckar.
"Världen står inte still för din skull. Ditt liv kommer aldrig att reda sig på detta viset"
Mitt liv kommer aldrig att reda sig på ditt vis heller.

 
(Den spexiga topen är en remake av en tisha jag hittade på Erikshjälpen senast)
 

Förnuftigt.

6 Läs mer >>
Jag och många många andra kom och sa hejdå trots att vi inte ville för säger man hejdå så är du faktiskt inte längre här och det betyder att
 
allt
det här
faktiskt
är
riktigt.
 
Den varma vältaliga kreativa pojken med den sköra auran, nu har du inte längre
ont
 
.

Tjugosjunde september...

1 Läs mer >>
Ja du har gått upp i vikt. Du har fett där det inte fanns fett för några månader sen och kjolen du köpte då som satt så himla tight redan då går inte att få över knäna ens.
Men vem bryr sig. Du är, i mångas ögon, vacker som du är.
 

Att återta sin egen k...

3 Läs mer >>
Jag skulle kunna skriva en hel bok om saker jag irriterar mig på hos the avarage Småbarnsförälder, jag har ju förmånen att träffa denna typen av människa dagligen på jobbet. Många studieobjekt där, kan jag lova.
 
En av mina favoriter är de föräldrar som inte förstår hur jävla hårt de bankar in ohälsosamma och outvecklande könsroller i huvudet på ungarna. Klassisk scenario: Jag står och borstar Lucifer inför en ridtur, en mamma kommer in med sin 2-ish-åring vars kön är så j*vla uppenbart av kläderna att dömma att hen lika gärna kunde bära en tisha med texten "MÄNNISKOHANE/HONA" eller nåt på. Mamman blir helt till sig vid synen av en häst och nästan hoppar upp och ner av extas (ungen skiter långa längder i hästen och verkar mer intresserad av att jaga flugor med en pinne) "Tiiiiittaaa tittaaa!! Ser du hästen! Ser du gnägg-gnägg! Titta på hästen!".
Nu ser ungen hästen. Ja fint.
Nu ska Småbarnsmamma vara pedagogisk också.
"Titta den blir borstad av flickan! Flickan ska ut och rida på hästen! Då blir den glad."
 
Flickan? Flickan? Tack, inte nog med att du kommer och stör mig i mitt arbete utan att ens hälsa på eller tilltala mig, du ska förolämpa mig också. Senast jag tittade efter var jag en vuxen kvinna och det förmodar jag mig vara ett bra tag till. Inte för att det är något fel på att vara flicka, men det är man när man är typ 8 år gammal.
Varför är det så svårt för folk med ordet kvinna och att se på en ung tjej som just kvinna?
 
Samma småbarnsförälder kan utan problem vända sig om och se min kollega stå och jobba och säga nåt i stil med "Ser du vad han där gör?". Han. Inte pojken, mannen, gubben, killen etc, utan bara "han". Könsbestämt, ja, men "han" och "hon" är inte ord som laddats på samma sätt som "kvinna", "pojke", "tjej" etc.
 
Varför är det så svårt att se neutralt på människor av kvinnligt kön, och varför i helvete är det så viktigt för småbarn att veta vilket kön en främmande människa tillhör?
 
En annan sak som ibland händer på jobbet är att barn benämner mig med fel kön. Jag klär mig ofta i skjorta, arbetsbyxor, kängor och keps på jobbet och är dessutom ganska korthårig. Ovanpå det utför jag ofta tunga och skitiga sysslor. Summan av detta blir i mångas huvuden manligt.
"Vad gör han där?" frågar ett barn och pekar, varpå föräldern blir jättegenerad och rättar "Nej, HON! Det är en flicka där!"
Ja där var det ju igen, flicka. Mycket viktigt att jag är en flicka.
 
Jag kan förvisso tycka att det här hysteriska hen-andet och könsneutraliteten kan gå snäppet för långt hos vissa, men det är beklämmande att se hur många unga föräldrar det är som matar sina ungar med gammal förlegad sörja. Utan att ens förstå det själva, för så gjorde deras föräldrar, och säkert deras föräldrar. Låt ungar själva förstå det här med kön och skillnaderna däremellan när de är gamla nog, och innan dess kan väl människor bara få lov att vara människor?
 

Vem f*n kallar du fli...

1 Läs mer >>
 
Några få bilder från picknicken innan vår inflyttningsfest/min födelsedagsfest! Jag och Lars släpade ut småkäk, marinellagrogg och ljudsystem. Vi fick besök av världens sötaste lilla hasselmus! Hen fick ett chips större än hen själv, samt smeknamnet Hasse.
Önskar att jag varit mer sinnesnärvarande nog att ta fler bilder under kvällen, vi hade temafest, med tema "fetisher", måååånga Kodak-moments där! Bilder på min utstyrsel blev det inte direkt heller, men vsg för bilden i mitten, kan inte bestämma mig för om jag ser moggis eller snygg ut. Förmodligen båda. Bilden har förövrigt Vanessa-Nils tagit, jag stal och redigerade om den helt oförskämt utan att fråga pga sådan tjej!
Vi var säkert 20+ som mest under kvällen och plötsligt kändes inte den stora trean så stor längre, men en KUL kväll/natt/tidig morgon var det! Och fullkomligt crazy ibland, men något annat hade jag inte hoppats på, haha! (Och liksom, en kväll i det temat... vad förväntar man sig?) Fina vänner och partykompisar har en i alla fall <3
 
Vart ganska låg och lättstött rent mentalt igår sedan, vad är grejen? Jag misstänker att Cymbalta är en dålig alkoholkompis, med Venlafaxinen var det likadant. Jag blir inte mer fysiskt bakis, men psykiskt. Åt dessutom en hel del kortison innan festen och det gjorde att min åtminstone min kropp tålde bra mycket mer alkohol än vad den borde efter medicinbyten och en längre periods nykterhet. En annan bieffekt Cymbalta tycks ha på mig är att jag tål inte/behöver inte social interaktion, kan inte känna känslor i sociala situtioner och jag känner mig lättare bortkopplad och behöver dra mig undan ofta, något jag inte kunde under kvällen, så jag blev istället hyperkänslig dagen efter. Allt alla gjorde och sa gjorde ondare än ondast och jag behövde vara ifred. Tacka gudarna för cykeln, mitt rum vars dörr jag kan stänga om mig och folktomma gården om kvällarna.
 
Idag mår jag bra mycket bättre även om känslorna bubblar och poppar under ytan. Kanske är det å andra sidan bra. Kanske behöver jag vara känslig ett tag, Cymbalta har berövat mig de värsta topparna och dalarna men också det frigörande i dem.
 
 

Hasse, fetishfest och...

0 Läs mer >>
 
 
Det var en väldigt fin födelsedag igår, måste jag säga. En såndär vanlig vardagsdag fast en såndär bara Riktigt Bra Dag. Det gillas!
Pappa och Lilly kom förbi på morgonen en snabbis med MEGAFIKA och pressisar, helt klart bra start på dagen! Besöket på hudkliniken gick bra också, förutom massa stick i armen pga min kropp vill inte ge sig ifrån nåt blod. Men sjuksyster var trevlig och vi satt och pratade en god stund om sjukvård, blodbanker, läkemedel etc (mvh nörd) och jag fick massage.
På jobbet fick jag omsorgsfullt plockad bukett och massvis av kramar och hjälp med stallskötseln av ungarna. Bästaste ungarna i helaste världen har ju jag på jobbet <3! Vad skulle jag gjort utan dem vissa dagar?
Hemma blev jag överraskad med liljor av Lars när han kom hem från Ica, älskade karl! <3 Jag brukar inte direkt vilja ha presenter och sådär från honom då vi ändå delar ekonomi och bor ihop och sådär, men jag blev verkligen riktigt glad i hjärtat (speciellt då jag faktiskt är en riktig sucker för stora vackra snittblommor).
Sen åt vi hemmagjord sushi och drack Strawberry Daquiri i uterummet. Såååå gott!
Efterrätten fick bestå av imponerande mängder choklad som intogs medans jag planerade fest och målade vägg. Somnade väldigt trött och glad ^^
 

Idag är en annan dag, verkligen en helt annan dag. Utslagsdagen nummer ett! Värsta hittills, helt klart. De har bara blivit värre och värre sen jag vaknade. Nu tycks de ha stannat av och är nöjda med att täcka större delen av mitt kropp, ilsket lilaröda. Dubbel dos antihistamin, massvis av kylande krämer och absolut vila är vad som gäller idag. Jag är ingen glad tjej alls. Jag har ont, är bitter och utmattad. En kort stund på gården och en löjligt långsam promenad till Ica räckte för att slå ut mig totalt. Hela kroppen kliar, bränner, sticker, ömmar och stramar och jag är febrig och ofantligt trött. Det är svårt att beskriva hur Urtikaria känns, det är ju liksom inte bara huden som mår dåligt när det är såhär utan hela kroppen, fläckarna liksom känns in i märg och ben.
 
Så, idag är ingen dag. Sålänge jag lyckas uppbåda ork nog att kunna vara på gården en stund i eftermiddag så är dagen inte helt bortkastad, och imorgon har vi planer som jag sett framemot länge!

Idag lever jag på går...

1 Läs mer >>
Snabbt hej från födelsedagstjej!
Idag fyller jag 27 och det känns skitbra. Tre år till trettio och åldersnojan är obefintlig. Mitt liv blir bara bättre och bättre och jag blir en gladare och stabilare människa ju äldre jag blir. Att vara tonåring och så vidare var väl kul och så, men jag ser framemot resten av mitt liv.
 
Dagens planer: Snart kommer päpi och snabbfikar lite, sen ska jag iväg på besök på Hudkliniken (festligt?), ikväll lär det bli sushi eller nåt. Om jag får bestämma.
 
TTFN :*

Bemärkelsedagen

0 Läs mer >>
Det finns många beteenden hos människor jag förundras och irriteras över.
En av dem är när vanligt folk råglor/stirrar och kanske till och med pekar på en främmande person som utmärker sig på något vis. What's up med det? Det här är något jag reflekterade över idag när jag tog en kort runda på stan. Orkade inte vänta på att kortison och antihistamin skulle verka och det är både för varmt och obekvämt att behöva täcka utslagen med kläder, så jag cyklade ner i bara ben och upprullade ärmar. Blickarna jag fick av folk på stan var blandade, de flesta tittar på fläckarna på mina ben och vänder bort blicken, men vissa människor nästan stannar upp och stirrar totalt ogenerat. Som om jag vore on public display för nån konstig åkomma. Vissa glor så intensivt att de glömmer att de står i vägen för andra i sitt transliknande glotillstånd, eller märker inte att de blir upptäckta av objektet för stirr.
Liksom. "Ja men hej, jag ser att du tittar på mina fläckar? Titta du så mycket du vill! Jag har de för att mitt immunförsvar är dåligt och för att det är något det inte tål, de är ganska rejält besvärande och stundtals smärtsamma och begränsar min vardag. Men för all del, titta du!" 
Där är barn oftast bättre. De frågar i alla fall. "Varför haru fläckar på bena?" "För att jag är sjuk" "Jaha... stackars dig! Hejdå!" "Hejdå."
Nu har ju inte jag något permanent besvärande handikapp, men jag kan såå förstå de som har det. Eller något rent kosmetologiskt "fel". Man känner sig som ett freak, som allmän egendom och dessutom mindre värd. Vad är det med allmänt, normalt psykiskt välfuntade människor som gör att de anser sig själva ha rätten att få en annan människa att känna så?
 

Ta en bild då, den va...